Snabba slutsatser

Att gå från ”mina fyra prover visade inget” till ”du har psykiska besvär” är vanligt i vårdcentralsvärlden. Det är dags att ifrågasätta slutsatsen att alla symptom som inte syns på standardprover har psykiska förklaringar.

Läkaren hade tagit fyra prover. Sedan skickade hen följande brev till patienten:

”Proverna du har lämnat visar normala värden. Detta pekar då på en psykisk orsak till dina besvär. Remiss har redan lämnats till kurator på mottagningen.”

Det här är standardförfarande på vårdcentralerna. Två-fem prover — sänkan, kanske ett stimtest på binjurarna, järnvärde och något mer — sedan skickas man till psykiatrisk utredning där man ofta får en diagnos ställd utifrån ett eller ett par samtal.

Bevisbördorna för somatisk och psykiatrisk sjukdom är helt olika. För att besvär ska anses vara somatiska ska de synas på läkarens två-fem prover. För att de ska anses vara psykiatriska krävs det ofta bara att de inte syns på läkarens prover.

Ett par forskare har börjat gräva i det här. I artikeln ”Psychogenic explanations of physical illness: Time to examine the evidence” (Psykogena förklaringar till fysisk sjukdom: Dags att undersöka bevisen) tar de upp ett antal problem med slutsatsen att fysiska symptom i fall där man inte kan hitta någon somatisk sjukdomsmekanism ska antas vara psykiska.

  1. Dessa patienters psykiska problem är inte värre än de hos patienter som har påvisbar fysisk sjukdom
  2. Patienterna kan antas rapportera fler svåra erfarenheter just på grund av att läkaren och/eller psykologen frågar om dem så många gånger
  3. Man antar att psykogen sjukdom svarar bättre på psykologiska interventioner men det finns inget bevis för att det är så
  4. Ny forskning tyder på att fysiska faktorer spelar mycket större roll i dessa sjukdomar än man tidigare trott.

Författarna drar slutsatsen att eftersom vi vet så lite om kroppen (och dessutom, skulle jag vilja tillägga, mäter så lite) är det inte särskilt konstigt att vi inte alltid hittar orsakerna till sjukdomar. De skriver att slutsatsen att symptomen beror på psykiska orsaker kan verka harmlös men att ett felaktigt psykologiserande kan ha negativa effekter på patienten.

Det senare, att så många läkare verkar tycka att det är harmlöst att ställa dåligt underbyggda psykiatriska diagnoser på folk, är märkligt. Självklart får godtyckliga diagnoser stora konsekvenser för den som ska leva med dem, oavsett om de är fysiska eller psykiska.

Det här är en artikel som borde läsas av varje vårdcentralsläkare. Det är inte rimligt att det enda som ska krävas för att man ska få en psykiatrisk diagnos är att man har symptom som inte ger avvikelser på läkarens standardprover. Ändå sker det. Och protesterar man ses det gärna som ytterligare ett bevis på att man har psykiska problem. Det går liksom inte att göra rätt.

Det är dags att sluta dra dessa snabba slutsatser. Det finns många som lider av psykiska problem men fysiska symptom som smärta, yrsel och utmattning kan inte räcka som underlag för en psykiatrisk diagnos. Med tanke på att vi fortfarande upptäcker nya organ i människokroppen blir det aningen fånigt att anta att vi kan avgöra om något är psykiskt eller fysiskt med några få tester.

Utmattnings-, stress-, depressions- och ångestdiagnoser blir en skräphög för allehanda somatiska sjukdomar som läkarvetenskapen ännu inte förstår. Och patienterna tvingas leva, inte bara med sin sjukdom, utan med en felaktig psykiatrisk diagnos ovanpå den. Att inte skada är en högt hållen medicinsk-etisk princip. I det här fallet är det det enda läkaren gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.