På fel sida av historien

På engelska säger man att någon är ”on the wrong side of history”, direktöversatt ”på fel sida historien”. Det används om dem som en gång höll fast vid en ståndpunkt som sedan visade sig vara faktamässigt fel eller som har numera allmänt anses vara moraliskt felaktig.

Det gäller allt från rösträttsmotståndare och nazister till Ines Uusmann som ansåg att internet var en ”fluga” och Bonniers som refuserade Pippi Långstrump.

Ingen vill hamna där.

Inte för att det inte är okej att ha fel. Det är det. Men man kommer till en punkt där det inte håller längre. Där det blir pinsamt ganska snart. ME/CFS-frågan är där nu. Pinsamhetspunkten är redan nådd, det har bara inte avslöjats ännu.

Man ser det på debattörerna. Flera av de som högljutt hävdade att ME-sjuka inbillar sig och inte alls är sjuka har tystnat. De inser att fakta redan finns och att värderingarna, de som säger att vi ska lyssna på människor och behandla utsatta människor väl, de har funnits där i evigheter. De går vidare till andra patientgrupper där forskningen inte har kommit lika långt. De räddar sitt eget skinn.

De har förstått. Att de som hävdar att ME-sjuka är psykiskt sjuka, som trots forskningen säger att vi inte har en fysisk sjukdom (eller flera för den delen). De som omsätter den här föreställningen i handling och tvångsmedicinerar ME-sjuka med psykosmediciner eller ”bara” vägrar annan behandling än träning och terapi. De kommer snart, alldeles strax, att befinna sig på fel sida historien. Inte i ett lite pinsamt internet är en fluga-fall utan i ett som snarare liknar tvångssteriliseringen av psykiskt sjuka och funktionshindrade, socialens behandling av barn under 1900-talet eller baltutlämningen. Man har ställt tiotusentals svårt sjuka människor utan vård. På 2000-talet. Trots att forskningen fanns.

Eller som professorn, barnläkaren och WHO-rådgivaren Ola Didrik Saugstad sa:

“The treatment of today’s ME/CFS-patients is comparable to that of lobotomy patients decades ago. When the full history of ME/CFS is written one day, we will all be ashamed of ourselves.”

En kommentar Lägg till

  1. Conny Dalfors skriver:

    Med denna hanteringen (läs felbehandling eller ingen behandling alls p.g.a. okunskap och i bland t.o.m. Aktivt motstånd) har Svensk sjukvård fördröjt den positiva utvecklingen med 20 år. Det har förstört möjligheterna för en mycket stor grupp människor till ett värdigt och gott liv. Vilket för många sannolikt hade kunnat lindrats, eller t.o.m. kanske helt undvikits med korrekt kunskap på plats och därmed korrekt stöd och behandling. Det är för mig en gåta hur dessa människor tillåtits att under så lång tid, trots rapport efter rapport som tyder på deras i grunden felaktiga slutsatser, får lov att fortsätta i sina roller eller med sitt motarbetande av den korrekta utvecklingen som trots allt finns. När dessa herrar (för det är av någon outgrundlig anledning nästan bara herrar) faller ned från sina höga hästar, kommer jag att frivilligt och utan krav på ekonomisk ersättning, ställa mig där och tydligt markera nedslagsplatsen. För den positionen skall snyggt och prydligt ”arkiveras” och bevaras som historiskt dokument för framtida forskning och sjukvård att använda som ytterligare, ett i mängden, av varnande exempel på dylika företelser som svårt skadar och t.o.m. dödar människor.
    Tack alla ni andra, ingen nämnd och ingen glömd, för allt hårt arbete som ni lägger ned för alla med ”svårdiagnostiserbara infektionssjukdomar” och närliggande komplexa sjukdomstillstånd.
    Tack för ordet. Med vänlig hälsning, Conny Dalfors

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.