Har ni rätt diagnos, Sahlgrenska?

Sahlgrenska sjukhuset satsar, i bästa rehabgarantianda, på KBT, fysioterapi och trädgårdsskötsel för ”svårbehandlad utmattning”. Trots att utvärderingen av rehabgarantin tyder på att det inte funkar och trots att patientgruppen innehåller många som faktiskt blir sämre av den typen av behandling. Hur säkerställer man att man inte bidrar till felbehandlingarna?

Jag har tidigare skrivit om att det förmodligen finns cirka 30 000 människor i Sverige som är sjukskrivna för stress och depression men som egentligen har ME/CFS. Fel diagnos leder till fel behandling vilket är extra allvarligt eftersom den behandling som används vid stress- och utmattningsdiagnoser är direkt skadlig vid ME/CFS. Slarv med diagnosticeringen kan alltså mycket väl ligga bakom det faktum att KBT och fysioterapi riktad till gruppen ”utmattade” misslyckas gång på gång. Vi är många som har varit med om det men eftersom behandlingarna inom rehabiliteringsgarantin knappt utvärderades (och eftersom många av oss förmodligen bara gick hem och struntade i att förklara varför) verkar informationen inte ha nått fram.

Man gör om samma misstag. Senaste fallet är Sahlgrenska sjukhuset som trots misslyckandet med rehabgarantin satsar på samma typ av behandling vid en nyöppnad mottagning för svårbehandlad utmattning. Så här rapporterar P4 Göteborg:

    ”Patienter som är för svåra fall för primärvården ska få hjälp att komma tillbaka och tillfriskna. Det bland annat genom gruppsamtal, fysioterapi och trädgårdsskötsel.”


Hur många av dessa patienter har egentligen odiagnosticerad ME/CFS? Vi vet följande:

  1. ME/CFS är rejält underdiagnosticerat, uppåt nittio procent kan ha fel diagnos.

  2. Majoriteten av dessa har felaktiga stress- och depressiondiagnoser I gruppen ”svåra fall” är det förmodligen ännu fler som har en ME-diagnos eftersom dessa inte svarar på behandlingen.

  3. ME-patienter har ingen effekt av eller blir i värsta fall sämre av KBT som uppmanar dem att försöka tänka bort sin funktionsnedsättning. Samma sak med träning eftersom ME/CFS-sjuka försämras av ansträngning.

Trots detta satsar man på dessa metoder för en patientgrupp som med stor sannolikhet innehåller ett stort antal odiagnosticerade ME/CFS-sjuka. Ska man göra en satsning av det här slaget borde man säkerställa att inga ME-sjuka finns bland patienterna, men Västra Götalandsregionen har nyligen stoppat sin enda mottagning med ME/CFS-kompetens. Sedan kan man diskutera huruvida KBT och fysioterapi hjälper de patienter som faktiskt drabbats av utmattning. Utvärderingen av rehabgarantin tyder på att den inte gör det. Eller var målgruppen bara för stor?

Ansvariga på Sahlgrenska borde läsa amerikanska National Acadamy of Medicines rapport om ME/CFS, kritiken av PACE-studien (läs även här och här) och David Tuller med fleras fortsatta kritik av studier på KBT och fysioterapi vid ME/CFS. Och beakta det som Albert Einstein sa.

    ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.