Vem i hela världen ska man rösta på?

Desperationen stiger hos sjuka människor i Sverige. Innan valet 2014 kampanjade Socialdemokraterna mot Alliansens utförsäkringspolitik. Nu gör de samma sak själva.

När S vann valet andades vi ut. Äntligen skulle vi slippa den galna utförsäkringspolitiken. Äntligen skulle alla de uppåt 100 000 som utförsäkras få upprättelse. Inkomst, trygghet, ro att läka.

Det är med stigande förskräckelse vi ser att det inte blev så. Den så kallade stupstocken, alltså regeln om att man bara fick vara sjukskriven en viss tid, är i och för sig borta. Men enligt siffror som tankesmedjan Balans tagit fram har andelen som får avslag på ansökan om sjukpenning ökat med från en till fyra procent.

Vilka är det som får avslag? Alla som är aktiva i facebookgrupper för människor med kroniska sjukdomar som ME, fibromyalgi, endometrios etcetera kan komma med en kvalificerad gissning. Det är oss det drabbar. Människor, framför allt kvinnor, med sjukdomar som ger smärta, utmattning och ofta gör oss så sjuka att vi har svårt att lämna hemmet. De siffror som tankesmedjan Balans har tagit del av stödjer den slutsatsen. Avslagen bland kvinnor har ökat fortare än de bland män och ligger nu på fyra procent mot männens tre procent. Det handlar dessutom om ett större antal eftersom antalet kvinnor som söker är mycket högre. I juli i år fick 966 kvinnor och 498 män avslag på sin ansökan om sjukpenning. Det är alltså fall där man själv konstaterat att man inte klarar av att arbeta, där läkaren drar samma slutsats men där Försäkringskassan ändå säger nej.

Vilket parti ska man rösta på om man vill att staten ska följa lagen och ge sjuka människor sjukpenning? Inte något av allianspartierna. Inte Sverigedemokraterna. Och tydligen inte Socialdemokraterna eller Miljöpartiet heller.

Åsa Plesner från tankesmedjan Balans har gjort en bra video där hon går igenom vad som har hänt sedan 2014. Missa inte den!

En kommentar Lägg till

  1. Anonym skriver:

    Jag lyckas inte tro på att regeringen inte vet vad som händer. Det är enkel matematik, helt enkelt ett pris politiker i Sverige får betala. Ett ok politiskt pris.

    En sak slår mig när jag nu berättar för allt fler (vänner, även den innersta kretsen är i chock. ”visst hade de läst men att det skulle…” Ja, skulle vad då? Drabba helt riktiga människor med småbarn ute i verkligheten och inte bara de förmodat gnälliga typerna som hittills vågat visa upp sig med ansikte och namn i riksmedia. Nu ser jag hur chockvågen går genom först familjen, sedan vännerna, vidare ut mot lärarna i skolan, sportlärare på fritiden som nu inser varför vi bara måste ställa in barnets fritidsaktiviteter. De ser så snopna ut där de står att jag blir arg.

    Då slår det mig. Det politiska priset för att göra så här med människor är alldeles för lågt. Regeringen kommer att komma undan med det om vi fortsätter som förut, att artigt men långsamt gå under. Det andra är att ordet om vad som händer måste ut nu. Mer än förut. Starkare, argare. Grannar, kollegor, lärare måste få veta att det är så här det ser ut nu. Inte bland några få udda individer långt borta vid horisonten utan bland förskräckände
    många helt vanliga människor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.