Så minskar ni sjukskrivningarna, regeringen

Regeringarnas enda svar på ökade sjukskrivningarna är fattigdom och fysioterapi. Något är fel när man gång på gång satsar på det som inte fungerar, och dessutom gör människor illa. Det syns så tydligt att de inte vet hur de ska lösa problemet. Desperationen lyser igenom. Men det finns alternativ.

Det känns bisarrt att läsa om att det blivit ännu svårare att bli sjukskriven. Ännu svårare än när jag blev utförsäkrad trots att jag inte kunde stå upp. Fattigdom, KBT och fysioterapi verkar vara regeringens enda svar på sjukskrivningarna, metoden för att ge människor arbetsförmågan åter.

Det är märkligt, när de så många aldrig blev det minsta bättre av KBT eller fysioterapi. Enligt utvärderingarna av rehabiliteringsgarantin är vi väldigt så många att hela rehabsatsningen betraktas som ett misslyckande. Och nej, vi blev inte bättre av allt bråk med Försäkringskassan, stressen över en obefintlig ekonomi, alla utredningar där vi ansträngde oss till vårt yttersta för att sedan gå hem och krascha när ingen handläggare såg. Tvärtom, många av oss blev sämre. En del har aldrig riktigt hämtat sig efter det. Varken KBT, fysioterapi eller fattigdom löser det stora problemet. Inte för oss, inte för regeringen.

Det enda som någonsin har påverkat mina symptom, trots fem-sex försök med KBT, sjukgymnastik etcetera, är biomedicinsk vård. B12-sprutor, immunmodulering, symptomlindring med mediciner som påverkar blodtryck och intryckskänslighet. Jag är inget undantag, samma berättelser delas gång på gång i sjukforumen. Ändå är det just det som är svårast att få. För det måste man kämpa, be, bråka och kräva. Eller betala själv. Det är märkligt när rätt vård, fungerande vård, skulle kunna spara så mycket lidande och pengar. Och när vården i princip slängt KBT och fysioterapi på oss under många år. Det kostar väl också pengar?

Något är fel när regeringar gång på gång storsatsar på det som inte hjälper. Trots att sjuka, myndigheter, fackföreningar och partimedlemmar protesterar. Trots att det inte fungerade förra gången. Desperationen lyser igenom, regeringen. Det syns att ni inte vet vad ni ska göra.

Jag tror inte att Annika Strandhäll och resten av regeringen vill göra människor så här illa. Inte egentligen. Men de sitter med fel information och utan egentlig kontakt med dem som drabbas. Lyssnar på nationalekonomer och medicinska rådgivare som uppenbarligen saknar insikt i problemet eller är för ideologiskt (ja, faktiskt) förblindade för att se situationen för vad den är. De sjuka själva är av olika skäl inte tillräckligt organiserade för att kunna samordna sina erfarenheter och bidra till en sund politisk utveckling. Då blir det fel.

Det är dags att ni byter rådgivare. Sluta lita på det biopsykosociala synsätt som vården använder så fort de inte kan mäta en sjukdom med tre-fyra standardprov. Bilden av att vi har ”kultursjukdomar” som inte är på riktigt och egentligen inte vill jobba. Att det är motivationen det är fel på. Som om människor ville ligga hemma och må dåligt hela dagarna. Vad är det för människosyn? Sedan när är den socialdemokratisk eller socialliberal? Det är ett (kortsiktigt) billigt och bekvämt synsätt eftersom ”lösningen” på det problemet är att stressa människor tillräckligt, så att de går tillbaka till arbetet. Men eftersom premisserna är fel fungerar inte lösningen. Vi vet det nu. Sluta göra om samma misstag.

Det finns alternativ. Lyssna på de som säger att de är sjuka, tro på vad de säger. Studera sjukskrivningrna. Varför denna behandlingsresistens? Har de verkligen rätt diagnos? Får de rätt behandling? Titta närmare på forskningen som visar på fysiologiska avvikelser bland människor som ofta sjukskrivs (eller numera utförsäkras) för psykiatriska diagnoser: avvikelser i metabolismen, i immunförsvaret, cytokinnivåer, infektioner. Mediciner som rituximab och cyklofosfamid gör arbetskraft av människor som varit sjukskrivna i åratal. Det är ledtrådar. Följ upp dem.

Det finns en lösning här, för den som är beredd att leta. Den väg som ni har fastnat på, med fler sjukskrivningar och hårdare regler, den leder ingenstans. Åtminstone inte någonstans där vi, eller ni, vill att Sverige ska vara.

4 kommentarer Lägg till

  1. Elisabeth Östlund skriver:

    Så bra! Så sant!

  2. Helena skriver:

    Det finns ett sätt till att minska sjukskrivningarna. Det är att försäkringskassan respekterar läkarnas profession att de vet vad de gör när de formulerar sjukintyg. Om de slapp dessa eviga kompletteringar och ordbyteri och diskussioner med fk kunde de lägga den tiden till att ta emot fler patienter. Detta leder i sin tur till att patienter får vård i tid och inte tvingas in i sjukskrivning. Mota olle i grind finns det ett uttryck som heter. De kroniskt sjuka ska inte behöva käppjagas och de som ännu inte blivit det ska kunna få vård i tid.

  3. Daniel skriver:

    Tack för dina ärliga ord! Tack för att du delar med dig. Vi är många som följer dig och hittar styrka i det du skriver. Du är en insperation.

    / Daniel

  4. Eva-Linnea Torstensson skriver:

    Tack, du har alldeles rätt. ”Mer av samma” hjälper absolut inte, det är dags att byta metod.
    Det är oerhört skrämmande att se hur vi sjuka alltmer fråntas vårt människovärde. Patientens rätt till medbestämmande gäller uppenbarligen inte vid vår diagnos.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.