Strykrädd

ME/CFS har gjort mig strykrädd. Som en hund som har blivit slagen. Som vet att det kan hända igen.

Jag provar en ny behandling. Biverkningar är ovanliga, säger de. Ändå är det svårt att glömma alla krascher. Det har varit små saker som har gjort mig sämre för en tid eller knuffat mig ner ytterligare en nivå. Permanent. Ytterligare ett steg nedåt i ME-trappan. Några nya symptom att hantera varje dag, mindre energi och mindre liv. Jag är rädd att det ska hända igen.

Livrädd är kanske ett bra ord. Jag är rädd om livet, rädd att förlora ytterligare en del. Eller strykrädd. Ja, så är det — ME/CFS har gjort mig strykrädd. Som en hund, eller vilken annan varelse som helst för den delen, som har blivit slagen. Som har blivit misshandlad gång på gång och som vet att det kan hända igen. Bara inte när.

Vårdpersonal tolkar ofta den här rädslan — rädsla för att prova nya behandlingar, rädsla för att överanstränga sig — som en orsak till sjukdomen snarare än en konsekvens. De drar slutsatsen att ängsligheten är ett personlighetsdrag som gör oss sjuka. När det är precis tvärtom. När det är sjukdomen som gör oss rädda.

Det är inte konstigt. Tänk dig själv att du får ett basebollträ i huvudet varannan gång du går uppför en trappa. Det dröjer inte länge tills du börjar ta hissen. Och blir orolig när du måste chansa på trappan. Det är ingen irrationell reaktion. Oron är inte sjuklig, den är befogad och alldeles självklar. Sund, till och med, eftersom den skyddar oss från ytterligare försämringar.

Rädsla är en del av livet med kroniska sjukdomar och kanske särskilt ME/CFS eftersom vi måste klara alla försämringar själva. Utan hjälp från vården. Enda trösten är att rädslan kommer oftare än krascherna. Det ska nog gå bra den här gången också.

2 kommentarer Lägg till

  1. Martin skriver:

    Så hög igenkänning!
    Har på börjat ett nytt jobb, som påminner om det jobbet jag hade innan ME diagnosen. Dock på 80 % numera. Hjärnkontoret är högst flukturerade. Självförtroendet är inte så högt alla gånger när man inte orkar sånt som man ser att man borde ge sig in i, inte har jämn energi att ha fokus i samtal, möten utan kan dyka ner i ett tillstånd där man inte kommer åt sin kompetens. Strykrädd är ett bra ord, ett prövande tillstånd. Det positiva är att det ger en slags ödmjukhet. Hoppas din nya behandling går bra, man behöver utmana sig även om det ibland är en osäker utgång.

  2. Anna skriver:

    Så bra skrivet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.