Läkaren blev arg

En läkare fick en patient som tyckte att hennes symptom stämde in på diagnoskriterierna för ME/CFS. I stället för att ta patientens symptom på allvar blev läkaren irriterad över namnet på diagnosen. Över att det heter ”encefalomyelit” trots att det inte finns några färdiga belägg för att det verkligen rör sig om en inflammation i hjärnan eller ryggmärgen. Vem tog hon ut sin ilska på? Inte på forskarna som inte kommit längre. Inte på finansiärerna som vägrar betala för upprepningar av de studier som faktiskt visar på inflammation. Hon blev arg på patienten. Trots svåra symptom och allvarlig funktionsnedsättning ville hon inte behandla. Namnet på diagnosen var fel.

Reaktionen är inte ovanlig, men den är märklig. Hur kan skulden för att diagnosen är oklar hamna på patienten? Hur kan den hamna i vägen så att vi vägras vård? Varför kan man inte se till symptom och behov av hjälp? Det är inte vårt fel att forskarna inte har lyckats bena ut mer än de har och att namnet är oklart. Det gör inte att vi behöver mindre hjälp eller ska straffas för att vi säger att vi känner igen oss i diagnoskriterierna. Ändå är det precis vad som sker.

Det är dags att sluta lägga skulden för medicinvetenskapens otillräcklighet på de som är sjuka. Vi väljer inte våra sjukdomar. Hade vi gjort det hade det inte funnits några ME-patienter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.