Ett slag för att fråga

Att ha en sjukdom som ME/CFS, fibromyalgi eller liknande är att ständigt och utan att ha valt det befinna sig i en debatt. Om man nu kan kalla det debatt. Ofta känns det mer som ett getingbo. Forskare, läkare, skeptiker, alternativmedicinare och folk i allmänhet kastar paj… förlåt jag menar forskning, på varandra och i slutändan hamnar det mesta på oss, patienterna. Den ena sidan ska övertyga den andra om att den har helt rätt och inte särskilt många verkar intresserade av att lyssna på oss som faktiskt lever med de här sjukdomarna.

Det är kanske inte så konstigt att vi inte kommer någonstans när människor visar så lite respekt för varandras erfarenheter och så lite nyfikenhet på andras perspektiv. När inte ens kalla fakta ändrar inställningen hos något så faktaorienterat som den svenska läkarkåren, då är det något som är fel. Den här videon ger en rätt bra förklaring till varför det verkar vara viktigare att tycka som sina kompisar än att faktiskt ha rätt. Varför det är viktigare att få rätt än att ha rätt. Ge den en stund av din tid:

Om du tittade ser du att de även presenterar ett par lösningar.

  1. Fokusera på det som förenar snarare än det som skiljer.
  2. Överväg möjligheten att du faktiskt har fel.

Jag skulle vilja lägga till ett tredje — fråga! Om vi faktiskt, på riktigt, försöker förstå varandra i stället för att vinna över varandra, då kan vi kanske få till en konstruktiv debatt? För det är väl inte bara vi som är sjuka som faktiskt vill lösa de här problemen? Det är väl inte så att en massa friska skeptiker använder våra öden, diskussionen om vilken behandling vi ska få, som ett fritidsintresse? Som lite kul diskussionsexercis i en fråga där de inte har någon egen erfarenhet och som inte, åtminstone inte ännu, rör dem själva? Ibland ser det precis ut så.

Börja med att fråga. Så kanske vi faktiskt kan göra den här världen lite bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.