Det komiska med medicinska genombrott

När man upptäcker nya organ i människokroppen har jag svårt att hålla mig för skratt. Varför är det så roligt?

Visst, det är positivt att vi lär oss mer. Det leder till större förståelse och bättre möjlighet att hantera och bota sjukdomar. Men det är inte därför jag skrattar.

Jag kan helt enkelt inte låta bli att tänka på de läkare som efter att ha gjort ett par-tre tester tvärsäkert slagit fast att det inte är något fysiskt fel på mig. Jag har frågat om de är helt säkra, om de har kollat allt och mest fått mummel och psykologiska förklaringar till svar. Och det är roligt. För så här är det. 2015 upptäckte några forskare kopplingen mellan hjärnan och immunförsvaret. Igår skrev media om att man upptäckt att en struktur som man tidigare trodde fanns till för att hålla de andra organen på plats är helt eget organ i magen. Ett vars funktion man vet väldigt lite om.

Det här händer med jämna mellanrum. Det är lite som om vi fortfarande skulle upptäcka nya kontinenter på jorden och det säger en del om hur lite vi faktiskt vet. Mycket, som kunskapen om hjärnan, är fortfarande i sin linda. Vi vet inte ens riktigt hur mitokondrierna, cellernas små energikraftverk, funkar. Vi saknar en massa kunskap om immunförsvaret. Det finns massor av mekanismer i kroppen som vi vet lite, eller ingenting, om. Symptom kan såklart bero på felfunktioner i vilken som helst av dessa.

Alla tvärsäkra slutsatser om huruvida någon som rapporterar symptom som inte syns på läkarens prover är somatiskt sjuk eller inte är alltså, i bästa fall, skrattretande. Varken du, jag, forskarna eller läkarna har någon aning. Om de senare ägnade sig mer åt att försöka förstå kroppen och mindre åt att på vaga grunder psykologisera människors lidande skulle utvecklingen kanske gå lite fortare. Till dess kan vi åtminstone ha lite roligt åt det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.