Den som inte kan gå

Svaret på den eviga frågan ”Varför går hon inte” kan i vårt fall vara ”Hon kan inte gå. Bokstavligen.” Eller hon kan i alla fall inte handla själv, inte städa själv, inte betala hyra.

Medan #metoo-uppropet sveper över landet och rycker upp gammal smuts med rötterna funderar vi över sjukperspektivet. Och tänker på beroende.

Kvinnors och andra icke-mäns ekonomiska och sociala beroende av män har varit ett tema för feminister sedan kvinnorörelsen föddes. Syftet har varit att minska det, att frigöra kvinnor och därmed göra det möjligt att lämna en relation där man far illa.

Trots sociala reformer och ökad jämlikhet stannar många i relationer där de mår dåligt eller till och med blir utsatta för brott. Frågan om varför hon bara inte går har besvarats av mängder av psykologer och feminister. Dessa människor berövas på sitt egenvärde, sitt sociala nätverk, sin trygghet. Det är en avancerad form av misshandel.

Bland oss som lever med kroniska sjukdomar som ME finns ytterligare en dimension. Förutom sjukdom och fysisk svaghet drabbas vi av sjukförsäkringshaveriet och står ibland helt utan inkomst. Många får dessutom ingen diagnos och därmed ingen hemtjänst eller färdtjänst. De blir helt beroende av sina anhöriga. Det går kanske att överleva i en fungerande relation, men vad händer när en sådan människa utsätts för något av allt det som kommit fram i #metoo-uppropet? Det vill säga, vad händer ganska ofta?

Svaret på den eviga frågan ”Varför går hon inte” kan i vårt fall vara ”Hon kan inte gå. Bokstavligen.” Eller hon kan i alla fall inte handla själv, inte städa själv, inte betala hyra. Så enkelt kan det vara, och så svårt. Många kvinnor med ME eller andra kroniska sjukdomar lever i den här bemärkelsen i ett förmodernt Sverige. Där andra befriats är många av oss fortfarande, eller på nytt, beroende, bundna.

Detta är ett av många argument för en fungerande sjukförsäkring, för ME-forskning, för vård och hjälp. Idag lämnas sjuka människor helt i sticket. Lägg lite kvinnoförtryck på det och du har ett helvete som en välfärdsstat borde ha utrotat för länge sedan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.