Sluta aldrig leta

De flesta som får en ME-diagnos får höra att det inte finns så mycket att göra. Att man måste lära sig leva med sjukdomen, åka hem till sängen och vänta på att forskarna ska hitta mirakelmedicinen. Men det är långt ifrån hela sanningen.

Ser ni ME/CFS nu?

När vi förstår varför ME/CFS inte fått någon uppmärksamhet förrän nu, när vi ser mekanismerna som hållit informationen nere, då förstår vi någonting om vårt samhälle. Någonting vi behöver förändra. För det ska inte vara så att så många kan fara så illa så länge utan att deras berättelse ens når ut.

Nu tränar jag!

Läkaren säger ”Du blir säkert frisk om du tränar.” ME-patienten ställer sig upp.

Alla dessa hjältar

Vill du argumentera för sjuka människors rätt? Ta dig tiden att sätta dig in i vår situation! Ett svar på Malin Lernfelts krönika.

Läkare som inte ”tror” på ME

Många läkare säger att de inte ”tror” på ME och därför inte vill hjälpa patienten. Hur länge kan man välja att inte tro på något som redan är bevisat?

Problemet är felbehandling, inte brist på reglering

Tre psykologer kritiserar psykoterapibehandling på DN debatt men missar målet. Att människor blir sämre av terapi beror inte nödvändigtvis på att terapeuten inte är tillräckligt kunnig. I många fall är behandlingen helt enkelt fel.

Strykrädd

ME/CFS har gjort mig strykrädd. Som en hund som har blivit slagen, som vet att det kan hända igen. Vården tolkar rädslan bakvänt.

Dags att trycka på enter, SÄS

PACE-studien spökar i Borås. Vet Södra Älvsborgs sjukhus att deras behandlingsrekommendationer bygger på en motbevisad skandalstudie?

Har det regnat?

Du har suttit ett dygn i ett mörkt rum under marken. När du kommer ut bländas du av först av solen. När ögonen vant sig vid ljuset ser du att marken är blöt och full av vattenpölar. Människor omkring dig bär våta paraplyer i handen och barnen har gummistövlar. Du frågar en förbipasserande hur vädret har varit. ”Det har regnat”, säger hen. Tror du på det?

Jag låg som Bjørnar

Jag är livrädd att hamna där igen. Vetskapen om att det kan hända är som att leva med ett stort Ingenting flåsandes i nacken. Ett ingenting som slukar hela livet och allt och alla man älskar.