Allt kan man ta

Allt kan man ta ifrån människan, utom förmågan att välja förhållningssätt. Så lyder ett känt citat. Men är det verkligen sant?

Rädslan för mellanlandet

”Oh I’m scared of the middle place
Between light and nowhere
I don’t want to be the one
Left in there, left in there”

Innan det blir värre

Det gäller att passa på. Att njuta. Bakom nästa krök kan vad som helst vänta.

Har det regnat?

Du har suttit ett dygn i ett mörkt rum under marken. När du kommer ut bländas du av först av solen. När ögonen vant sig vid ljuset ser du att marken är blöt och full av vattenpölar. Människor omkring dig bär våta paraplyer i handen och barnen har gummistövlar. Du frågar en förbipasserande hur vädret har varit. ”Det har regnat”, säger hen. Tror du på det?

Sjuka perspektiv

Våra berättelser beskriver framtiden för miljarder människor. Alla som lever länge nog blir kroniskt sjuka. Och kanske är sjuksängsperspektivet relevant för fler än så.

Vilken är din smärtmening?

På samma sätt som en stämgaffel som vibrerar vid vissa toner tar vi åt oss och känner smärta när vi upplever, sant eller falskt, att människor kritiserar oss för vissa saker. Vilka de sakerna är beror på vad vi, medvetet eller omedvetet, kritiserar oss själva för.

Reaktioner och rationalitet

Jag tror att människors handlingar i allmänhet är rationella eller åtminstone möjliga att förstå. Oftare än man tror är de kanske helt självklara. Men bara om man tar hänsyn till deras förutsättningar, förutsättningar som oftast är dolda för betraktaren. Och väljer att lyssna.

Tio prylar som underlättar livet med ME

Rätt prylar kan underlätta livet med ME rejält. Det här är en lista på de tio saker som jag tycker hjälper mig mest. De gör vardagen mindre jobbig, gör att jag kraschar mindre och gör att jag klarar mer än jag hade gjort utan dem. Jag har provat ganska mycket genom åren och det är här det som jag använder idag. Tipsa gärna om fler saker i kommentarerna!

Jag låg som Bjørnar

Jag är livrädd att hamna där igen. Vetskapen om att det kan hända är som att leva med ett stort Ingenting flåsandes i nacken. Ett ingenting som slukar hela livet och allt och alla man älskar.